fotbolls-cynism
"alla" verkar ha något slags konsensus om att, för att få en grupp människor att arbeta väl ihop, krävs en viss tidsperiod för anpassning. enkelt så långt. När man sen blandar detta i en mixer med kravet om omedelbara resultat kan vem som helst inse att det skär sig som olja och vatten.
Arsenal och mr bulldog wenger har det kämpigt, jag skall inte låtsas om att jag kan alla bakomliggande fakta men hur som haver, trots att han snidat sig ett stort renommé som talangutvecklare och varit arsenals bäste coach i mannaminne. Problemet för wenger är att det nu vankas 7 år utan titlar i rad, otåliga fotbollstjärnor som knorrar och än mer otåliga supporters som inte vet om de ska skälla eller stötta och vad det verkar är hans egna chefer i styrelsen rätt begränsade i hur dom kan hjälpa till.
på andra sidan london hittar vi chelseas exentriske abramovitj. han slog klorna i en sympatisk men lite valpig andre vilas boas och verkar kräva av en ung tränare att a)gör laget kul att se på, vilket jag tycker han lyckats med som neutral, b) föryngra, vilket är i full gång, c) vinn, omedelbart. mm det blev en för mycket där. otåligheten är ett aber för abramovitj och om det hela inte ska sluta i olycklig skilsmässa kanske klubben mår bra av att ge blanka fan i att flytta på AVB och istället frlytta på någon annan, ingen nämnd ingen glömd.
men att jämföra de två känns idiotiskt. jag är fullt övertygad om att wenger BORDE ligga värre till än AVB. med den enkla anledning att han har vart i klubben i 15 år. hans föryngringsprojekt verkar vara en helig graal som går ut på att aldrig låta laget mogna till. lite på samma vis som sir alex gjort med mitt kära man utd, med det undantag att wengers snittERFARENHET i truppen ligger långt under sir alex. AVB har inte ens fått chansen att bygga sitt eget lag. det är ett hopplock av gamla tränares favoriter, punkt. de spelare som ntroducerats under hans regi har det mig veterligen gått rätt bra för, eller hur?
att flytta på wenger gör att man skall riva upp en institution, ingen mer fransk bulldog på bänken. ingen professor som skolar talanger till individuellt sanslösa nivåer. men det skulle kunna ge arsenal en nytändning. bevara för all del professor bulldogs filosofi men gör det från en ny tränares perspektiv.
att flytta på AVB är att försöka behandla symptom snarare än sjukdom. chelsea är fortfarande starkt präglat av mourinho. men sedan han lämnade har en radda tränare vart där och fifflat med ingridienseran i soppan och för många kockar.. ja. låt istället AVB börja på en ny soppa, sånt tar tid. det råder det konsensus om.
totalt sett?
meningslöst inlägg, annat än att jag ville få ur mig tankar. som united supporter har jag skaffat mig en slags syskonkärlek till wenger, det är kul att han är där nere i london och ser allt, men något har gått snett i planeringen de senaste åren. jag gillar AVB, för det är galet roliga matcher å titta på. funderar på att adoptera han som ny syskonmedlem.
för övrigt BÄVAR jag för den dag sir alex packar sina tuggummipaket och slutar. samtidigt är det intressant, hur skulle united hantera sitsen? vart skulle de ta vägen? mitt tips för dagen är:
wenger tackar för sig till sommaren, tar över real madrid där mourinho fått nog av sig själv.
AVB, om han får stanna för galningen abramovitj, kan bygga en rejäl stormakt om han får va sin egen byggherre.
tottenham behöver david moyes som ersättare för rednapp,
man utd behöver... 20LE som ny tränare, så fergie år vackert stanna kvar, om så med respirator, i 5 år till. alternativt jürgen klopp, han verkar spännande dortmund tränaren..
nog fotboll =)
.krg
Konsten att vakna en torsdag morgon
man tenderar ändå att vakna varenda morgon, likaså imorse. Torsdagsmorgon. Alarmet drar igång ett jävla liv oh jag började tappert kämpa emot med hjälp av snooze-knappen. men direkt efteråt kom jag att tänka på varför i hela fridens namn gör jag det? det enda som är värre än att behöva gå upp innnan man själv känner för det är att behöva gå upp 20 minuter senare och ha fullskalig panikstress pga det lilla världskrig man hade med snooze.
Så istället för att avvakta nästa kanonad av larm stängde jag av det, och gick på autopilot till kaffebryggarn och satte mig själv i rörelse mot att bli människa igen. Vägen är lång, ivartfall för en morgontrött kille som mig själv. Den går via nyss nämnda kaffebryggarn och vidare in i duschen där man försöker övertala sig själv om att det kommer bli skönt att vakna upp. Vilket man också gör väldigt fort när man råkar stappla in i vattnet för fort, innan värmen kommit dit.
Numer vaken, applicerar man lite toning av skäggväxten, och öppnar dörrn lagom för att känna doften av en kaffebryggare som än en gång gjort sitt jobb till punkt och pricka, man skuttar i ett par närbelägna tofflor och strosar ut för att hämta tidningen, stärkt i sin tilltro till världens goda krafter med en kaffekopp i handen.
Att avverka en morgontidning, tre koppar kaffe, lite frukost gröt och arrangera ihop något godtagbart i klädväg är för mig ett verk som tar en god timme, och när man är klar och stegar ut i världen känner man sig som en hel svensk människa, inte minst pga det muttrande man ger sig in i för att det råkar vara kallt mitt i vintern.
Detta mina vänner, är konsten att vakna en torsdagsmorgon.
.krg
dubbelmoralens människa
det är svårt att förstå sig på människor, jag menar jag har fullt upp att lära mig att förstå mig själv. Mitt i detta projekt anser alla runt omkring att man skall satsa huvud axlar knän och tår i att förstå dem också. Det är svårt, för vi har sån förbenad dbbelmoral hela högen, mig själv inkluderat.
Vi vill att de vi umgås med inte ska vara för ytliga, men vi umgås inte med folk vi tycker är strykfula. Vi vill att de vi umgås med ska vara smarta, men inte för smarta så vi känner oss dumma. Vi vill att alla runt omkring oss ska våga ta initiativ, va kreativa och spännande - så länge de inte klagar på att vi måste vara det.
Det ÄR lättare att sätta upp en kravbild på hur man tycker och tänker att andra skall vara. för man slipper liksom handskas med det själv. så fort man sätter en kravbild på sig själv måste man helt plötsligt ta upp kampen med sitt eget ego, och det är rätt svårt - fråga bara alla som lägger nyårslöften till höger och vänster.
att ändra sig själv är en utmaning, att ändra andra är snudd på dödsdömt, för det är mkt lättare att bara byta ut de till nån annan som passar det nya kravet.
nu vart det sjukt bittert men de va en tanke jag hade i morse och var tvungen att kasta mot nån - alltså bloggen. som är ytterligare ett sätt att uttrycka sitt ego på. hur tolkar ni en sån här text? "killen är hypokrat som kastar sten i glashus" eller "killen vil ändra på sig själv men kan inte erkänna det" eller "jävla rappakalja"?
I dont give a damn =)
