dubbelmoralens människa
det är svårt att förstå sig på människor, jag menar jag har fullt upp att lära mig att förstå mig själv. Mitt i detta projekt anser alla runt omkring att man skall satsa huvud axlar knän och tår i att förstå dem också. Det är svårt, för vi har sån förbenad dbbelmoral hela högen, mig själv inkluderat.
Vi vill att de vi umgås med inte ska vara för ytliga, men vi umgås inte med folk vi tycker är strykfula. Vi vill att de vi umgås med ska vara smarta, men inte för smarta så vi känner oss dumma. Vi vill att alla runt omkring oss ska våga ta initiativ, va kreativa och spännande - så länge de inte klagar på att vi måste vara det.
Det ÄR lättare att sätta upp en kravbild på hur man tycker och tänker att andra skall vara. för man slipper liksom handskas med det själv. så fort man sätter en kravbild på sig själv måste man helt plötsligt ta upp kampen med sitt eget ego, och det är rätt svårt - fråga bara alla som lägger nyårslöften till höger och vänster.
att ändra sig själv är en utmaning, att ändra andra är snudd på dödsdömt, för det är mkt lättare att bara byta ut de till nån annan som passar det nya kravet.
nu vart det sjukt bittert men de va en tanke jag hade i morse och var tvungen att kasta mot nån - alltså bloggen. som är ytterligare ett sätt att uttrycka sitt ego på. hur tolkar ni en sån här text? "killen är hypokrat som kastar sten i glashus" eller "killen vil ändra på sig själv men kan inte erkänna det" eller "jävla rappakalja"?
I dont give a damn =)
