krg.

man tenderar ändå att vakna varenda morgon, likaså imorse. Torsdagsmorgon. Alarmet drar igång ett jävla liv oh jag började tappert kämpa emot med hjälp av snooze-knappen. men direkt efteråt kom jag att tänka på varför i hela fridens namn gör jag det? det enda som är värre än att behöva gå upp innnan man själv känner för det är att behöva gå upp 20 minuter senare och ha fullskalig panikstress pga det lilla världskrig man hade med snooze.

Så istället för att avvakta nästa kanonad av larm stängde jag av det, och gick på autopilot till kaffebryggarn och satte mig själv i rörelse mot att bli människa igen. Vägen är lång, ivartfall för en morgontrött kille som mig själv. Den går via nyss nämnda kaffebryggarn och vidare in i duschen där man försöker övertala sig själv om att det kommer bli skönt att vakna upp. Vilket man också gör väldigt fort när man råkar stappla in i vattnet för fort, innan värmen kommit dit.

Numer vaken, applicerar man lite toning av skäggväxten, och öppnar dörrn lagom för att känna doften av en kaffebryggare som än en gång gjort sitt jobb till punkt och pricka, man skuttar i ett par närbelägna tofflor och strosar ut för att hämta tidningen, stärkt i sin tilltro till världens goda krafter med en kaffekopp i handen.

Att avverka en morgontidning, tre koppar kaffe, lite frukost gröt och arrangera ihop något godtagbart i klädväg är för mig ett verk som tar en god timme, och när man är klar och stegar ut i världen känner man sig som en hel svensk människa, inte minst pga det muttrande man ger sig in i för att det råkar vara kallt mitt i vintern.

Detta mina vänner, är konsten att vakna en torsdagsmorgon.

.krg

det är svårt att förstå sig på människor, jag menar jag har fullt upp att lära mig att förstå mig själv. Mitt i detta projekt anser alla runt omkring att man skall satsa huvud axlar knän och tår i att förstå dem också. Det är svårt, för vi har sån förbenad dbbelmoral hela högen, mig själv inkluderat.

Vi vill att de vi umgås med inte ska vara för ytliga, men vi umgås inte med folk vi tycker är strykfula. Vi vill att de vi umgås med ska vara smarta, men inte för smarta så vi känner oss dumma. Vi vill att alla runt omkring oss ska våga ta initiativ, va kreativa och spännande - så länge de inte klagar på att vi måste vara det.

Det ÄR lättare att sätta upp en kravbild på hur man tycker och tänker att andra skall vara. för man slipper liksom handskas med det själv. så fort man sätter en kravbild på sig själv måste man helt plötsligt ta upp kampen med sitt eget ego, och det är rätt svårt - fråga bara alla som lägger nyårslöften till höger och vänster.

att ändra sig själv är en utmaning, att ändra andra är snudd på dödsdömt, för det är mkt lättare att bara byta ut de till nån annan som passar det nya kravet.

nu vart det sjukt bittert men de va en tanke jag hade i morse och var tvungen att kasta mot nån - alltså bloggen. som är ytterligare ett sätt att uttrycka sitt ego på. hur tolkar ni en sån här text? "killen är hypokrat som kastar sten i glashus" eller "killen vil ändra på sig själv men kan inte erkänna det" eller "jävla rappakalja"?

I dont give a damn =)

fredag idag, som så många antecknar och basunerar ut via diverse sociala media, så jag får väl inte vara sämre jag. fredag! nåväl, jag kom NÄSTAN upp i normal tid idag, men en storslagen vilja att ligga kvar och dra sig en timme extra är imponerande svår att kämpa emot. kalla det en naturlag av människans lathet, alternativt misstaget att sätta väckarklockan för tidigt, vilket ni vill.

väl uppe handlades lite smått och gott för en matlagningstävling mellan undertecknad och mystiskt självsäker person x, som går av stapeln in the town Borås till helgen. spännande arrangemang som skall dela min uppmärksamhet under helgens gång med FA-cupens north-west derby mellan puul och Man Utd, gym, läsandet av ytterligare en organisationsbok och filsosofiska tankar genom det intressanta perspektiv som erbjuds av en god öl med lagom beska.

Något som fascinerat mig, och detta kan ni se som en fundering som dyker upp då och då men först nu materialiserar sig på "pränt", är alla de olika perspektiv man får när man vaggar fram genom livets lömska twists and turns. Bara idag har ja fått smälta tre nya varianter av organisationslära, och insett skillnaden i hur man kan se på saker bara man ser på dem med 3 minuters mellanrum och däremellan förbättrat självförtroende till följd av mysigt leende och trevligt samtal. testa själva, ni kommer förstå.

In other news, ok nu har vi sett stan i vinterskrud, smutsat ner nyss nämnda vinterskrud, och tröttnat på högst densamma vinterskruden som innefattar kyla och snö. We get it, it's winter. det var bra med en påminnelse, men nu kan vi väl ändå gå vidare å ta vår? eller har vi en långsint vädergud? kan högst troligt vara därför man just nu behandlar lag i sydafrika om att förbjuda siande och förmedlande av väderleksrapporter utan skriftlig tillåtelse av deras motsv. till SMHI.

märklig värld vi lever i, inte konstigt att man blir konstig.

.krg