Konsten att vakna en torsdag morgon
man tenderar ändå att vakna varenda morgon, likaså imorse. Torsdagsmorgon. Alarmet drar igång ett jävla liv oh jag började tappert kämpa emot med hjälp av snooze-knappen. men direkt efteråt kom jag att tänka på varför i hela fridens namn gör jag det? det enda som är värre än att behöva gå upp innnan man själv känner för det är att behöva gå upp 20 minuter senare och ha fullskalig panikstress pga det lilla världskrig man hade med snooze.
Så istället för att avvakta nästa kanonad av larm stängde jag av det, och gick på autopilot till kaffebryggarn och satte mig själv i rörelse mot att bli människa igen. Vägen är lång, ivartfall för en morgontrött kille som mig själv. Den går via nyss nämnda kaffebryggarn och vidare in i duschen där man försöker övertala sig själv om att det kommer bli skönt att vakna upp. Vilket man också gör väldigt fort när man råkar stappla in i vattnet för fort, innan värmen kommit dit.
Numer vaken, applicerar man lite toning av skäggväxten, och öppnar dörrn lagom för att känna doften av en kaffebryggare som än en gång gjort sitt jobb till punkt och pricka, man skuttar i ett par närbelägna tofflor och strosar ut för att hämta tidningen, stärkt i sin tilltro till världens goda krafter med en kaffekopp i handen.
Att avverka en morgontidning, tre koppar kaffe, lite frukost gröt och arrangera ihop något godtagbart i klädväg är för mig ett verk som tar en god timme, och när man är klar och stegar ut i världen känner man sig som en hel svensk människa, inte minst pga det muttrande man ger sig in i för att det råkar vara kallt mitt i vintern.
Detta mina vänner, är konsten att vakna en torsdagsmorgon.
.krg