the difference of taste, or alternatively; how to mould the dream

before embarking on the adventures below a word of caution, I'm in an english sort of mood today, hence the text will be english, marred I'm sure, here and there with the odd miss-spelled word, for this I apologise in advance.

studying at Handels in Göteborg, one must account for a large amount of selfstudying. The results go up and down a bit as a result, atleast that is, for me. But this feature of not being tied down to a bench listening to some lecturor or other, releases me to the world all the more often, and enables me to ponder on lifes little peculiarities, such as this: the utter and complete difference in taste between humans.

You see, earlier today I was moving along at a stady pace through the streets of Gothenburg, mostly due to the fact that I was on a bus, but still moving along nicely. At one of the stops, which shall remain nameless, a man fell into a similar mood to mine to enter said bus and once on it, all hell broke loose.

well, to say that hell brake loose might be cutting a corner or two for the sake of a good story, but if you let me refrase that to " things started to unfold", we won't be so far of the truth.
You see, this man, who we might call Mr Smith, took up his phone, and started to play music. In it self, admittedly, this is rather normal nowadays, but the less normal feature of Mr Smith's action was to put the music out and about as it were, via the speakers.

At first, nothing happend, then started reaction from A to Z. Three ladies in their upper golden age started a league of dissaproval through carefully orchastrated sneering, forrowing of the brows and pursing of the lips.

If you have an aunt who looks at you like you're something the blind cat Angus brought home, you will now vividly imagine the generall outlook of these three ladies, much the same as a restaurant guest looking at his, or her, plate and concluding that this was certainly not what was ordered.

Opposite to the golden age sneer-league, was the two young hip-and-cool-league girls, with such enthusiastic smiles that they could easily be confused for the cat Angus' hungry kittens staring at a saucer filled to the brim with double heavy cream.

And so it occured to me, how on earth can anyone make a living of appealing to someones taste? the answer is similar to a succesful first date.
 You do not necessarily need to fool anyone to fall in love with your exterior at first sight, but it does help not to cause repulsion.

My mind continued to wander away, as is its habit when not reeled in, and I came to think of the old moulding procedure so often exercised by, mostly at least, the gentler sex.

There must be some reason for all of this, and I stumbled across the expectations these beautiful creatures face in everyday life. Any woman is expected, rightly or wrongly, I judge no one, to appear and behave in certain ways. Any man is widely expected, again righlty or wrongly, to appear and behave as he pleases.

(at this point might be right and proper to suggest these are old fasioned and irresponsible views not to be encouraged, but lets stick to them for a good storys sake)

the expectations women have lived with could encourage them to thinking along the lines " well, if I have to be like this and that, then the man of my dreams bloody well should be like that and this".

These thoughts present an obstacle however, namely that the man of your dreams very rarely comes about.
thus, the easier and far more efficient way of finding a soulmate is to identify the closest thing to the dream, and then mould and fine tune the missing parts at your earliest convenience.

I've encountered such moulding proceduers myself, the style of your clothes, the interests of your spare time and the food of your choice have all come under scrutiny. what so many of these moulders seem to forget, or at any rate disregard as irrellevant, is whether the admired object actually wants to be moulded, and if this is the case, what is fair game to mould away and what should be left to its own devices.

some things are actually rather nice to have fine tuned, such as "you really need a new watch", maybe because you actually want one yourself but have put it of for a rainy day, and all you needed was a well timed shove in the right direction.
Other things such as " you really ought to care more about what you eat" may fall into the "not obliged to do so" column, and generally demands a more tactfull approach.

so, at the end of my thoughts, I realised that I missed my stop and had to get of the bus, with a happy feeling that I'm content to be just the way I am, after all, change it too much, and you loose that rustique charm that is me,

krg.


can you hear?

ni vet ibland, nån gång då och då, eller rätt ofta, det beror på vem man är. så blir man bara kär.
det hände mig idag, och jag blev kär i min nya hugo boss klocka =) den e galet läcker!

som tack för min spontana kärlek kastas jag nu hals över huvud in i en månad med mindre likviditet ( pengar) än vad som rekomenderas av alla med mer viljestyrka och disciplin än mig.
nåväl, sodd off to them, jag har iallafall en ny klocka =)

annars då? jo pluggar, tränar och har rätt trevligt på det hela taget, vardagslunken kallas det, men jag tycker det är mer i linje med en trivsam strosande promenad genom behagliga trädgårdar, bara man har rätt sällskap!

har ni hört om carlsbergs senaste reklamjippo? går ut på att man, via en mobilapp, utmanas att göra vissa sociala prestationer av varierande pinsamhet. låter som en kalasgrej och jag ska iaf testa det hela som går av stapeln den 5 april och springer iväg med final den 17e samma månad. "unbottle yourself", ska vi slå vad om en femma att det kommer bli "probably the best social game in the world"?;)

anyways, ska tillbaka till mitt pluggande och strosande genom livet och fiffilura på nåt nytt trevligt att skriva om vad det lider,

ciao bella/os

krg.

latskap

hellu! dagen till ära är jag fullt uppbokad av den smått obehagliga aktiviteten plugg, så jag nöjer mig med att hosta upp en text om kaffe jag skrev under min retorik kurs för två år sedan, smått romantiserande av kaffe, eller vad sägs?


 

Medans jag ligger och vaknar hör jag ljudet, jag börjar känna doften.

Ljudet är ett mysigt mullrande ljud som påminner mig om när min pappa strök skjortor i vardagsrummet på helgen. Detta ljud får snart sällskap av ett annat, ett droppande ljud som om något mycket litet dyker ned i något betydligt större och djupare.

Doften sprider sig nu i hela lägenheten. Det är en doft som lovar kanelbullar, sällskap och något varmt till strupen.  Doften gör att jag kan se det svarta havet som breder ut sig i kannan. Det är ett djupt, mörkt hav med många hemligheter.

Kannan tippas mot en kopp, och den svarta drycken blir med ens lite ljusare brun när den faller ner och träffar sig själv i botten på koppen, där den genast blir svart igen.

Koppen i sin tur tippas nu mot ett par läppar, en pust av lungorna för att kyla ner drycken, sen träffar drycken tungan och en våg av smaker överväldigar mig medans jag blir varm, sväljer och njuter av dagens, alldeles första, kopp nybryggda kaffe.

krg.


snuff and Nicot, eller snus och von Linné


ja ska be om lov att få berätta en historia, som börjar för länge länge sedan med ett skepp som seglar över atlanten.

Christopher Columbus, ni vet han kände seglarn, åkte till amerika för andra gången i sin karriär. han hoppade i land på Hispaniola, Haiti som det heter idag, och möttes av gåvor och trevliga infödingar.

bland alla dessa gåvor va tobaksbladen som han sedan tog sig med hem till europa och ungefär här lämnar vi columbus i historien, han får klara sig själv medans vi tågar vidare i europas fastland.

med sig på resan hade han nämligen en tvättäkta munk, ni vet dom med bruna kappor å rakade Zidanefrisyrer, som hette Pame och såg västindierna dra upp ett pulver i näsan.

En fransk ambassadör i Lissabon som hette Jean Nicot fick sig en kändisstämpel ungefär här, det var hans namn som insprirerade Carl von Linné att dpa tobaksplantan till Nicotiana tabacum. Smidigt jobb han hade von Linné, och mannen som inspirerade tobaksplantans nya latin namn föreslog till franska drottingen att dra upp snuset i näsan fr att bota sin huvudvärk, något som fungerade och sedan blev det högsta mode att knalla runt bland hoven med läckert utsmyckade dyrbara dosor till snuset. en lång verklighet iväg från dagens papp och plastlådor, eller hur?

det var först under 1800-talet som bönder började trixet att slänga in en prilla under läppen istället för att luktsnusa, och det är den varianten av snusning vi känner igen mest idag.

så väldigt kortfattat, och inte lika pompöst som ja hade siktat på, har ni nu en kortis version av snusets historia. Men erkänn att det är lite fräckt att herrarna columbus och von linné återfinns här =)?

In other news: livet rullar på, kalle anka och co har en ny hemsida, rätt småtrevlig faktiskt värt ett besk;), och min kungliga frisör erik och jag har ett gemensamt intresse i den goa musik som produceras av John legends toner! riktigt chill musik.

vi höres!

krg.

konsten att lyssna vackert

hörde en rätt rolig berättelse av en kamerat tidigare i veckan, som handlade till viss del om hur folk lyssnar, alternativt inte lyssnar.

damen i fråga hade via det kommunikativa undret telefon framfört sina synpunkter i ca en halvtimme angående en tågbiljett till sitt hjärtas man. varvid denna man stannar upp i samtalet och påstår att han inte hört något om en tågbiljett, men däremot en bussbiljett.

sen kan vi hoppa över efterspelet med pålagda telefonlurar och viss anstränging på de unga tus kärleksband, men det är en rätt rolig situation att bryta ner i molekyler och svamla om i några minuter, så det gör jag.

ni förstår, jag sympatiserar för nyttjandet av selektiv hörsel, jag har till och med blivit rätt duktig på det efter träning, intensiv sådan, hela mitt liv =) det sållar liksom bort sånt där onödigt irriterande brus om att "städa rummet" och " det är ditt fel" och koncentrerar dina intryck på roliga och nyttiga nyheter som att " jag gillar dej" och "fan de gjorde du bra"

lite av en självbevarelsedrift kan tyckas, men det är falrigt att som den sämre hälften i biljett-dialogen ovan, filtrera bort bara delar av ett budskap. framförallt om man själv framfört åsikten att den betydligt bättre hälften själv inte lyssnar. man går så lätt fram med dubbelmoraliska budskap då.

konsten i att lyssna vackert, det är att subtilt plocka upp sådant som verkar intressant och ännu subtilare hoppa över sådant som, lets face it, bara irriterar:P

ett annat lysande exempel på detta kom upp på min sömnskola, eller ja, statistikkurs idag. ett kort avbrott för att presentera ett ekonomiexperiment som gick ut på att simulera aktiemarknaden och blablablabla, ingen lyssnade, ända tills det kom upp ett nytt viktitgt argument som hela rummet snappade upp i sina filtrerade hörselgångar, "man får betalt för att vara med" enkelt knep för att få folk å lyssna;) remember that

filar på snusets historia med, starring christopher columbus och carl von linné! de ni;)

tally-hoo!

krg.

"vid strid må slipsen lättas något"

dagens tidsfördriv får jag tacka herr berggren för inspiration, vi pratade om ditt och datt och hamnade via skräddare och träning på tråden hur kommer det sig att kravatten växt till sig ett pretantiöst rykte och mer eller mindre förpassas per automatik till garderobens mörkaste skrymslen annat än för en tillfällig frack till bröllopp?

Rubriken kommer från flottans klädkodex, och ramar på ett mysigt aristokratiskt vis en attityd runt välkläddhet som i mångt om mycket gått förlorad sedan länge.

men osökt är vi nu inne på en favorithistoria som jag berättat mången gång förut, slipsen.
kravatten är en föregångare, den kom först och betyder kroat, fast på franska la croate. det var under det trettioåriga kriget som valleristerna i den kroatiska armén knöt vackra tygstycken runt halsen för att beteckna ett slags rang, ju finare ju högre upp i brandkåren hade man kommit.

som bara mode kan spreds det runt bland adel och borgare på 1600-talet och under barocken var det högt mode att pryda sig med en kroat. vissa tog det extremt långt med spetskrås som kostade 10 rimliga årslöner på den tiden, den skyldige rikemannen? engelske kungen Charles II år 1660.

två århundraden av diverse avstickare gjorde kravatten mer likt dagens slips och 1880 blev Oxford University
världsförst att beställa s.k. klubbslips. 40 år senare var prins Edward modeikon på de brittiska öarna med mjuka kragar och slipsen fick 1924 dagens tillverkningsform ifrån new york och kom att representera personligheten som bar den.

rätt lång resa från att ha varit gradbeteckning för vallerister?

ordet då? tyskans schlipsen, rockstjört översatt, och engelska slip, tygbit. på svenska stavades slips fortfarande med h långt in på mitten av 1800-talet.


så slipsen blev vanlig. kravatten blev... tja, den ligger nog kvar där i garderobens skrymslen men en vacker dag kommer den nog ut =)

I väntan på det är det alltid en tröst å veta att vid strid må slipsen lättas något.

tinkety-tonk

krg.

den sista 20-lappen.

vi har alla våra formkurvor, speciellt i våra studenters lyckliga dar vi sjunger så gott om!
under hösten 2010 hade jag min verkliga storform när det gäller att vrida å vända på allt av värde för att hackla sig levande fram till den 25:e, and beyond.

lite background: jag och csn var ovänner, ni vet hur det kan bli vänner emellan, något som drabbade mig värre än csn pga den smått prekära situation att jag var beroende av deras lusidoser för att få min budget att nå alla skrymslen av räkningar och magen på samma gång.

Ovänskapen ledde till jobb nattetid, och plugg dagtid, för att hamna efter i plugget hade varit att sänka min relation med csn till nya hisnande bottenrekordnivåer, och det krävdes en del jobb för att "make ends meet" och lappa ihop filttäcket som var vår vänskap till varandra.

under denna period fifflade jag ihop ett, nästan, felsäkert system att generera pengar, på diversifierade vis, och jag tänkte återge de i form av en checklista att vandra igenom när man känner att det blåser snålt på bankkontot. (och nej, kursen i att trycka egna pengar diskuterar vi på torsdagkvällar, efter stängsningstid i sal E465)


1) likt ett företag på osund ekonomisk grun börjar vi tvagandet av vårt ekonomiska kaos med ett rejält stålbad, för att på endera andra viset minimera eventuellt misslyckande, "damage-control" heter det visst när det handlar om företag. 
 ex. säga upp dagstidningen man mest bär runt i slinga mellan brevlådan, tidningskorgen och soprummet.
      säga upp det mobila bredbandet man inte behöver för annat än tråkigt långa bussfärder, alternativt sälj det till syster-yster.
det finns fler, men det ger en bra aptitretare för typen av bad vi ägnar oss åt.

2) terrorisera chefen på extrajobbet för att få fler arbetspass, jobba mer än du vill, helst mer än du klarar av, och sen lite till.

har man redan efter punkt 2 avvärjt faran till personlig konkurs och ökenlandskap i kylskåpet är man lyckligt lottad och kan redan här, liksom knugen själv, vända blad.
Om man som jag under hösten 2010 behöver mer frisparksvarianter för att göra mål, så scrollar vi vidare å kör fler steg.

3) ransonera mat, så kallade "mat-lådor" finns tydligen, dvs man gör egen mat, burkar in i portioner avsedda för mindre personer än dej själv och äter av ett storkok under ett flertal dagar. skonar skövlingen av kylens innehåll.

4) bokar in, visserligen trevliga och roliga måltider, med familj släkt och vänner där man med gott samvete slipper plocka upp notan. låter det cyniskt? egentligen är det fantastiskt sätt att återfå kontakten med mången borttappad kamerat. själv fick jag åter kontakt med en och sproilans ny kontakt med två, trevligt glada människor.

5) bestämmer sig för att köra en nyttig (läs: sjukt billig) diet, exempel: gröt i stora lass till frukost, och nåt billigt mättande till middag. knäckebröd och vatten är faktiskt rätt effektivt =)
låter det tråkigt? mjo, men man är mätt å lever gott ett tag på det.

6) checkar upp om det inte låg 46,60 kr kvar på de där ica-kortet du inte använt på ett tag= 2 dagars överlevnad i sus och dus.

7) buntar ihop panten från tre månaders studentliv och ser kön växa sig lång bakom en vid pantmaskinen, effektivt, och ofta bortglömd i stressen.

8) arbetar med minnesövningar för att komma fram till vart all växel man slängt ner i fickorna och väskan tagit vägen och klistrar på ett leende när man betalar en dosa snus i enkronor, obetalbart ansiktsuttryck på kassörskan, promise =) alternativt kan man försmäkta utan snus på NN ön och lägga sina kronor på tex kyckling.

är man efter steg 8 inte inom 24h från förenta staternas kavalleri kan visst obehag upplevas och eventuella skulder från vänner kan med gott samvete inkasseras här. har man en gammal mobil kan den säkert säljas till någon intet ont anande själ även den och bärga vraket ända in i kaklet.



nåväl, nu låter det säkert som de va en trist historia? och ja, de va väl inte direkt liseberg med spunnet socker och balder i solsken men jag var ofantligt nöjd efteråt av att ha löst knuten, och dessutom funkade det som en mycket bra slimmingdiet;)

detta om historien om den sista 20-lappen, som en bekannt till mig idag la på bl.a. bommullspads.

"sista 20-lappen alltså?" " mm:P" " panten och myntburken då?(steg 7,8)" " ÅÅÅÅH Panten!!! du är ett geni"

inga namn nämnda och ingen glömd =) lite trevligt läsning blev det ändå =)

tjillevippen pöjks and tös's

krg.

kalles lilla blå.

på förekommen anledning samlar jag ihop "bits and pieces" att samla i en egen variant av liten handbok för tidsförströelse.

visst låter det vackert? men, saken är att jag hafflar ur mig ett å annat mellan varven som är inte så halvtokigt ändå, och varför inte samla dessa i en nätt bunden upplaga att konkurrera ut maos lilla röda inom kategorin, NN:s lilla valfri färg

två stycke citat har chimmey manat mig att mata in ivartfall, de är egentillverkade under 2011.

- "Carribbean Rum, 'nd British Ale!
Oh if they'd speak, they'd whisper a tale,
So full of grim horror, we'd never set sail!

However tough the thought of fail,
they carry on in their rule of hail! "
 -krg. 4/3 11

- "En sak jag märkt är att det finns en jävla massa fruntimmer överallt:)" - krg. 21/3 -11

voilá chimmey, ståtligt för världens åskådning, det han dock inte räknade med var efterspelet till min carribbean rum visa, han läste det på facebook och tyckte det lät såpass klatchigt att han googlade för att se varifrån citatet kom =) score! 1-0 kalle! motståndare... övriga citat-eliten.

kommer mer, vi ska fylla kalles lilla blåa trots allt, med godisar smällkarameller anektdoter och roligheter, allt sånt som får livet att gå några minuter medans man väntar på annat:)

på återseende

krg.

RSS 2.0