Q of the D.
question of the day, varför låter vissa aldrig en muntra upp dom när det är alldeles uppenbart att det dom skulle må bäst av i hela världen är en moralisk injektion av leenden, ett skratt och rent generellt må bättre med sig själva?
funderat på de länge.
jag vet inte om ni märkt det med mig - vissa har detektivkunskaper som får Hercúles Poirot att blekna och Sherlock Holmes att titta på Watson med stora ögon - men jag vill att mina vänner skall må så bra som möjligt.
Never happier than when I'm with smiling friendly faces:)
ändå är det ibland stört omöjligt att munra upp vissa, like the death adder in the good book, hearing nothing charm they never so wisely, lr nåt åt det hållet... melancholy marking them for her own.
synd :/ cause I do want you to be happy with yourself=)
nu ska jag vandra igenom en kanna kaffe, tänka på döden som Elsa skulle sagt, gå en promenad och sedan inställa mig för biografisk visning med syskonskaran den äldre.
.krg
Kommentarer
Trackback
