awful today.
Has it never worried you how many people know who you are, could pick you out of a lineup but have no idea, whatsoever who you are.
I mean to say, how many of your friends really have a clue do you think? What makes you tick, smile, exasperated or happy?
I’ve come to the conclusion that people see an official list of friends as a receipt of their success. But how could it be? I have upwards 350 friends on facebook, some 500 on msn live messenger, and 230 on my phone.
I never ever talk to more than just about 50 of those, and still only 15 of those are reasonably frequent.
Why is it we are so obsessed by appearing as popular?
Consider a young girl, 10-12 yrs of age, and her most frequent contribution to facebook is “like my status and I’ll <3 in your log”.
Need I say more? It’s close to prostitution surely, to offer ones fake affection as reward for a simple statistic. It makes me worried. And thoughtful, how different am I, writing a blog and constantly hovering over the stats page, hoping there will be a boost in attendance by the public?
It’s more a case of being seen on reflection. Getting “likes” and comments and visits is a way of saying “hey – I matter, I exist, people find me useful in some distinction”
No wonder people commit more suicides nowadays, everything is a competition. Even friendship, sexual relations, love, drama, clothes, dreams. It’s not possible to be happy if anything and everything you do is judged compared to others.
To take an example at random, my working out in the gym. I dare say I’m doing ok, I’ve lost 25 kg in the last year, I’ve built up my upper body strength, and I’m even starting to look rather dashing. But compared to others, bodybuilders, natural wonderboys, anabolic users, and people that have worked out and been on a diet since birth, I’m a total miss.
Living in this society, we’ll all, at some point, be bound to feel inadequate, ugly, stupid and worthless. When in actual fact, we might be the envy of others, who, upon looking at us, feel the same hopelessness we do when looking at our “superiors”.
The name of the game must be to make peace with yourself. I’m not saying it’ll be easy, not in this day and age, but to avoid feeling inadequate, a must.
It’s not worth it. Feeling terrible just because someone else can’t see beyond the norm and accept that what you see is not what you get. What you get is what you see, plus what is underneath, warts, kindness, heart and all.
Yours sincerely,
Karl Reuter Gerdrup.
Jag tror om vi inte tävlar mot någon så kommer vi inte någonstans! Som du säger, du tränar och i huvudet har du ett mål, och oftast har man någon förebild så då tävlar man mot denne! Man vill bli lika, och bättre :) På det sättet är det bra. Men sen är det ju de som blir bortglömd, som känner att de kanske inte lyckas (de som inte är Elit ;) skämtosidå), som det är synd om. Men alla har ett val, man väljer vilken väg man vill gå :) Sen att det fokuseras mycket på det yttre, är något som vi aldrig kommer att komma ifrån, "utsidan ger insidan en chans, insidan ger utsidan sin glans"? Eller vad tror du? :)
haha håller med dej elit;) man måste ha något att sträva efter, men faran är att man inte sätter sina mål och förebilder själv, utan luras med en slentrian att ha "alla andras favorit" som förebild, och DET kan vara jobbigt. väljer man själv något att sträva efter, så har man "peace with yourself" som jag ser det och menade när jag skrev =) sen att jag har dej som förebild gör det svinsvårt att komma förbi snygging;)
å det är helt sant att utsidan ger insidan en chans, attraktion är ju fysiskt innan man lär känna nån, eller? svårt å tro på nåt annat;)
sen vet vi ju att du har en insida av guld så inte konstigt du glänser då, elite forever unique sa ja ju ;)haha på tal om det ska du svara på brevet eller ska jag jaga dej med fler :P? med bifogade bilder på neonrosa gymsmurfar:D? eller historier om kalles öden å äventyr genom livet;)?
Ja absolut! Jag håller med dig :) Det är förmodligen för många som är "wannabes" om man uttrycker det så fult .. Men det är nog vanligt när man inte vet riktigt vem man är själv? :) Ge dig, jag är inget att sträva efter, perfektionist, visst, men inget bättre än så ;) Bättre att ha dig själv! Alltid positiv, glad, och DU når ju DINA mål! Det är väl en bra förebild? Tycker du inte!? :)
Ja absolut, utsidan är ju det man ser först! Men det är synd att det ibland blir alldeles för mycket fokus på endast utsidan, tycker jag. Vi lever i en sån utseende fixerad värld. Jag är inge bättre själv. Men jag tycker att det är tråkigt att det är så!
Haha, nej jag tänkte att jag skulle svara på det nu när jag kom hem till mamma! Du ska få höra varför det blev så sent, när du får brevet ;)
haha du e så snäll du =) tack going men ja e inge bra förebild mellan varven själv heller så :P finns ett roligt uttryck, till och med en trasig klocka visar rätt tid två gånger om dan :D haha
det e tråkigt ja.. men ja vet iaf att även om man fastnar för ett vackert yttre tröttnar iaf jag oerhört fort om insidan e tråkig, man måste kunna ha roligt å prata om allt å inget :D ser fram emot de;) kram elite!
