krg.

En måndag i mitten av september, ett år där i all ärlighetens namn sommaren näst intill uteblev helt tills ett par dagar förra veckan. Som gjort för att spendera dagen i möten med en penna ritandes eviga cirklar i blocket med evil plans and other stuff.
Men så väl är det inte, jag är nämligen mitt i vår tids skärseld- dieten. Man är knappt värd existens numer om man inte går på någon diet, lever någon kostlära ända ut i fingerspetsarna eller målmedvetet torterar sig själv med diverse inslag av förbud. Förbud mot kolhydrater är nog den överlägsna favoriten bland de lärde, ni vet de som väger matlådor i dussintal och sprider en allmän holierthanthou känsla i lunchrummet.

Jag är på utsidan och tittar in i affären med skräckblandad förtjusning, ansiktet tryckt mot fönstret fullt med diverse kostläror och önskar innerligt hitta en som tillåter himmelska mängder gott vin, välsmakande mat och resulterar i händigt viktras. A winwinwin. De lyser med sin frånvaro, så jag kommer fram till att en mindre portion och en ngt längre promenad hem borde göra susen. Sagt och gjort, men efter månadsmötet som drog ut på tiden som bara möten kan där ingen vill bordlägga något av risken att sitta fast i lika långt möte nästa gång, gör. Efteråt hade hela dagen gått, inget hade blivit gjort och tanken sökte sig osökt efter sätt att dupera, svindla bort och smidigt bortförklara dagens diet. Med andra ord- hjärnan sökte efter den bildliga plockpotatisen. Och hittade den. Det blev en club sandwhich med dåligt samvete och tre fader vår med löfte om att dra åt svångremmen hårdare imorgon.

För er närmast sörjande som redan sen gammalt känner igen mina överlånga meningar kan jag bara be om ursäkt, det är ett karaktärsdrag som sitter långt in fibrerna. Man har sådana lite till mans, som förkroppsligar talesätt som ränderna går aldrig ur, när man skall käckt omdana sin framtoning, person och meritlista är detta så långt ifrån Plockpotatis man kan komma.

Dagens onödiga vetande; kåseri kommer av franskans ord causerie (lätt/ledigt samtal) och har som enda avsikt att underhålla läsaren, till skillnad från sin något duktigare bror krönikan.